Igår föreläste jag för studenter på tema problematisering. Denna gång valde jag inte att föreläsa om ämnet. Jag iscensatte problematisering. Jag pratade om olika sätt att se på marknadsföring, men betonade att det egentligen inte handlade om ämnet utan mitt förhållningssätt till fenomenet och begreppet marknadsföring. Jag kastade runt olika perspektiv, och lekte med begreppen. Och när de var som mest yra i mössan stannade jag upp och gjorde meta-reflektioner kring problematisering. Surrealistiskt, otroligt kul och effektivt för att visa hur man kan vända och vrida på ämne, begrepp, författare osv och hur det leder till ny (inte bättre eller sämre) förståelse för i detta fall marknadsföring.

Tricket är att engagera studenterna i ”dissoi logoi”, att argumentera två sidor samtidigt. Å ena sida, och å andra sidan. På så vis tränar de problematisering från munnen till hjärna (och hjärta). Menar jag.

Egentligen borde vi strunta i presentationer, oavsett form, när det gäller hur studenter redovisar t ex projekt. Istället iscensätter vi ”dissoi logoi” t ex i form av en debatt. Varje studentgrupp ska försvara en specifik praktik, modell, teori och/eller författare. Och så möter de grupper som har andra utgångspunkter och åsikter. Jag fungerar som retorikcoach. Publiken får rösta på en vinnare. Och så knyter vi samman allt med meta-reflektioner på tema ”pro et contra” som heuristiskt verktyg, ”allt kan vara på annat sätt”, alla vetenskapliga framställningar står och faller med sina argument, vad är ett vetenskaplig argument osv.

Kan blir oerhört rörigt. Men också väldigt spännande.